Solen skiner från en klarblå himmel
Rimfrosten riktigt glänser i trädens grenar
Sitter i vårt fönster och kikar ut på allt det vackra.
När kvällen kommer är det min tur att komma ut.
Alldeles själv.
Hör mig själv andas där jag går
känner en frisk doft av skog
månen lyser klart över ängar och reflekterar skogen ner på vägen
Det blir små lysande fläckar på vägen, där månljuset tar sig förbi den mörka skogen.
Lyssnar gör jag inte på skogens ljud, det vågar jag inte.
Har istället Martin Stenmarck med mig och hans underbara Kaffe på Everest.
När 40 minuter har passerat och jag är halvvägs på min lilla vandring,
börjar jag fantisera och skrämma upp mig själv.
(Ja, jag vet, snart 30 och galet mörkrädd!)
Man ska ju aldrig vända sig om heller, när man går i månens sken,
på en skogsväg.
Det blev en rask promenad i vilket fall.
Ibland kan jag ju tacka mina fantasier för att det blir just det,
En rask promenad.
***
Idag blir det tvärtom mot igår kväll
en härlig dag i strålande vintersol,
med 3 barn i stallet
2 stycken som ska rida och en som rider på mamman.
Premiär för Gideon i Haglöfs bärsäck.
Ska nog gå fint
Mamman har ju något konstigt driv som ens ger sig på sånt här själv.
Det är ju perfekt väder för en dag ute iallafall.
Om dagen sen blir perfekt, det får vi utvärdera ikväll.
***