Helt plötsligt har man ett behov igen.
Behovet av att få skriva av sig.
Skriva om alla tankar som rör sig just nu.
Tankar som rör framtiden mest.
Vad har jag för syfte på jorden?
Varför kan jag inte komma på vad jag ska göra?
Det känns liksom som att det är något jag väntar på.
Som att något bara ska trilla ner i huvudet och sen ska det liksom bara säga KLICK...
Men nä så himla bra är det ju inte.
Det värsta är att jag kan tänka mig så himla många saker som jag vill och kan leva med.
Man önskar ju att man kunde bosätta sig mitt ute i vildmarken.
Fiska, jaga och plocka frukost lunch och middag och
slippa tänka på vilken ost jag vill ha i den fem kilometer långa ostdisken på Willys.
Eller för den delen stå i frysdisken och välja bort kyckling som är fullproppad med socker för att behålla saftigheten.
Eller slippa sätta GODIS KAK OCH GLASS stopp för barnen och för andra framstå som tokig förälder.
Sen tänker jag i nästa stund att varför kan jag inte bara vara som alla andra
och nöja mig med det?
För tillfället nöjer jag mig.
Jag nöjer mig ett tag, men sen får det banne mig vara nog!
***